Rosmarin är en flerårig ständigt grön buske, upp till manshöjds storlek tillhörande familj kransblommiga växter. Blommorna är vanligtvis ljusblå. Den trivs vid havet, därav dess latinska namn som betyder rosen från havet. Den är närbesläktad med lavendel. Urspung från Medelhavet. Det är buskens barrlika blad som används som krydda och ur bladen utvinns väldoftande rosmarinolja. Rosmarin offrades till gudinnan Afrodite och ansågs vara en kärleksört. I Egyptisk sedvänja sätts en kvist i den avlidnes händer, som en symbol för hågkomst. Växten ansågs även befrämja minnet.

• Smak: Rosmarin en fyllig, lätt pinjeaktig ton. Det är en av få kryddor som tål långvarig upphettning och är godare tillagad än rå.
• Alternativ vara: Timjan.
• Försäljning/säsong: Odlad i kruka säljs året om. Bladen säljs även torkad och finhackad.
• Förvaring: Färks förvaras bäst i sin kruka. Rosmarin kan med fördel torkas och förvaras då torrt och mörkt i försluten förpackning.

Hälsa: Rosmarin skyddar i viss mån fett från att oxidera (härskna) vid lagring och har viss antibakteriell verkan. Rosmarindoften sägs stärka minnet och skapa välbehag.

Odla: Växten klarar inte svenskt vinterklimat, utan mår bäst av att odlas i en rymlig lerkruka, som under vinterhalvåret tas in på en ljus, sval och frostfri plats. Rosmarin kan sås eller förökas med stickling eller avläggare. Färdiga plantor finns att köpa. 

SÅ ANVÄNDS ROSMARIN

Rosmarin används både färsk och torkad. Torkade hårda blad krossas i en mortel alldeles innan användningen. Den har stark arom och skall användas försiktigt i matlagning. Använd några stycken som krydda i marinader, stuvningar eller till starka rätter som vilt och lamm, eventuellt även till rostbiff. När man steker kött och annat kan några blad stekas med mot slutet, lång stektid kan ge bränd smak. Fungerar bra som grillkrydda ihop med andra kryddor, eller lägg några kvistar på grillglöden för väldoftens skull. Förekommer som krydda i korv. Avlägsna kvistar och blad innan servering. 

Man kan låta en kvist "dra" i mjölk, som smaksättare till någon efterrätt, eller en kvist i sockerskålen för att ge fin doft. Kan ingå i doftpåsar. Blanda gärna rosmarin och vinäger. Prova också att krydda brännvin med några kvistar. Blommorna kan man använda som garnering av en sallad och de kan också kanderas. Rosmarinhonung är en specialitet i franska Narbonne.

Pors är en art i familjen porsväxter. Det är en låg buske upp till 1,5 meter hög. Bladen är 3-4 cm långa, starkt doftande, grågröna och mot spetsen tandade blad. Blommorna sitter i hängen. Frukterna, nötterna, sitter i kottelika samlingar. Arten växer i täta snår vid stränder, i myrar och kärr på näringsfattigt underlag. I Sverige allmänt norrut till Gästrikland och norr därom sällsynt.

Hälsa: Hansan på 1400-talet spred rykten att porsen skulle vara giftig, allt för att främja sin export av humle. Laboratoriestudier har dock inte visat på några ohälsosamma ämnen.

SÅ ANVÄNDS PORS

Förr dominerade porsen som smaksättning av mjöd och öl i Norden, men i samband med Hansan på 1400-talet började humlen ta över. Pors användes under medeltiden som medicinalväxt och även i sängbolstrens halm för dess uppfriskande doft samt för att motverka ohyra. Numera används pors i blygsam skala för att smaksätta brännvin. Som brännvinskrydda ger den en mjuk och fin balans i smaken, passande till sill och skaldjur.

Eget porsbrännvin: Bladen plockas helst på försommaren och läggs i en kopp. Fyll på med ett alkoholsvagare okryddat brännvin t.ex Brännvin Special så att det täcker bladen. Täck över och låt drycken stå en knapp vecka. Filtrera bort bladen och låt stå i ett par månader för att klarna. Häll över den klara vätskan i en flaska. Smaka av och späd med mer brännvin vid behov.

Perilla, i Japan kallad shiso och i Indien samt Nepal för silam, är en örtkrydda gränsade till att vara en sallat och släkt med mynta. Det finns grön och röd-violett perilla och det är de taggiga bladen som främst används, men även fröna. Ibland benämns örtkryddan något missvisande för purple mint, chinese basil och wild coleus. Perilla växer och odlas i de asiatiska länderna från Myanmar (Burma) till Japan.

• Smak: Smaken är lätt sötaktig, kryddigt som en blandning av koriander, citron och kummin, lite curryaktig.
• Alternativ vara: Koriander.
• Försäljning/säsong: Sällsynt förekommande i butik. Säkrast hittar man den i asiatiska butiker.
• Förvaring: Färsk förvaras svalt gärna i vattenglas. Kort hållbarhet.

SÅ ANVÄNDS PERILLA

Bladen och fröna används i det asiatiska köket, i synnerhet i Japan, Korea och södra Kina. Den röda används främst i fiskgrytor i södra Kina. Den gröna är vanligare i det japanska och koreanska köket. Japanerna äter grön shiso till sashimi. Koreanerna använder örten i marinad tillsammans med röd chili och sojasås.

Mynta är ett gemensamt namn på många arter och hybrider i flera släkten inom familj kransblommiga växter (ananas-, äppel-, apelsin- krusmynta etc), alla med samma karaktär. Vanligen avses dock släktet Mentha, som omfattar cirka 25 arter. Mynta har använts i århundranden, som magmedel, antiseptikum och aptitretare. Krusmynta var antagligen antikens mynta som både Dioskorides och Plinius berättar om runt år 70. Mynta växer fritt i tempererade och subtropiska områden.

Pepparmynta (Mentha piperita) är den vanligast förekommande arten i matlagning. Det är en hybrid mellan vattenmynta och grönmynta. Örten, som kan bli 8 dm hög, har en stark och karakteristisk smak och doft av mint.

• Smak: Mynta får sin doft och mintsmak av ämnet mentol som räknas till irritanterna (se dito). Pepparmynta har en polkagrisliknande smak.
• Alternativ vara: Mynta kan inte ersättas av annan krydda, men väl av pepparmyntsolja.
• Försäljning/säsong: Säljs färsk i kruka eller torkad året om. Pepparmynta odlas särskilt i Storbritannien och USA.
• Förvaring: Färsk knippe förvaras svalt eller i vattenglas, hållbar cirka en vecka. Bladen kan torkas men bäst är att frysa dem. Torkad förvaras i tillsluten förpackning, torrt och mörkt.

Grönmynta (Mentha spicata) även kallat spearmint, innehåller mindre mentol och får sin fräscha "tuggummismak" av ämnet R-karvon. Den har också en lätt parfymerad citronarom. Hit räknad bl.a krusmynta.

Odla: Pepparmyntan är lättodlad och sprider sig lätt. Man kan odla den både inomhus och utomhus. Planteras i soligt eller halvskuggigt läge genom stickling eller med rotutlöpare, lämpligtvis i en nedgrävd hink utan botten för att begränsa spridningen. Trivs i lätt fuktig, väldränerad och näringsrik jord. Växten bör plockas ofta. När växten börjar blomma och på dagtid, har bladen sin mest utvecklade arom. Bladen torkas på varm, mörk och luftig plats. Bladen kan också frysas.


SÅ ANVÄNDS MYNTA

Bladen används färska eller torkade. Mynta är en klassisk krydda till lammkött och då gärna i form av mintgelé eller chutney. Anka förknippas också med denna speciella krydda, som även används till grönsaker, pilaffris, såser, allehanda desserter och karameller, eller som svalkande mintte gärna tillsammans med citronmeliss. Tillika en likörkrydda.

Malört är en ört eller buske tillhörande släkte malörter, som omfattar mer än 300 arter. Den är närbesläktad med dragon. Den malört som vi i Sverige känner till kallas "äkta" malört och kan bli en meter hög. Bladen är djupflikiga och silvriga. Blommorna är små och gula. Det latinska namnet syftar på gudinnan Artemis eller drottning Artemisia, maka till den grekiske härskaren Mausollos på 300-talet (jfr mausoleum = Mausollos grav). I bibeln symboliserar malört sorg och lidanden. I Sverige planterade man förr malört vid stugknuten för att hålla onda makter och trolltyg borta.

• Smak: Malörter innehåller eteriska oljor som ger starkt bitter smak.
• Alternativ vara: Svår att ersätta. Prova gentianarot.
• Försäljning/säsong: Malört kan man bara köpa i kryddbodar. Bäst är att odla själv eller plocka i naturen under sommarmånaderna.
• Förvaring: Torkad malört förvaras torrt och mörkt helst i försluten förpackning.

Historia: Malört har beskrivits som medicin i en papyrusrulle för 3500 år sedan. De gamla grekerna och romarna menade att örten var bra för matsmältningen och sexlivet. Malörten har använts som medel mot maskar i magen, därav det tyska namnet Wermut, det vill säga "maskört" vilket den också förr kallats i Sverige. Även mal och råttor ansågs avsky lukten, så man lade malört i klädkistorna. Förr var malört vanligt i brännvin för att dölja finkelsmaken. Källa: Svahn - Mathistorisk Uppslagsbok.

Odla: Malört är lättodlad. Så eller plantera stickling i soligt läge i mager och väldränerad jord. Odla inte nära andra örter som fänkål, salvia, kummin eller anis.

Hälsa: Malört är giftigt i större mängder och kan skapa psykiska störningar, blindhet m.m Den är förbjuden att använda i mat och dryck i USA och många av de europeiska länderna. Absint görs av malört. Vincent van Gogh drack stora mängder absint och man tror att hans sinnessjukdom påverkades av malörtsgiftet.


SÅ ANVÄNDS MALÖRT

Malört är en känd brännvinskrydda. 1-2 kvistar som får dra 3-4 dagar i ett alkoholsvagt brännvin ger "Beska droppar". Förekommer som krydda i Vermouth (tyska: Wermut = maskört) och i absint (franska: absinthe = malört).

Limeblad används som syrlig krydda jämförbar med citrongräs eller citronmeliss. I Sverige förekommer främst blad från kaffirlime (citrus hystrix).

• Smak: Frisk syrlig limesmak.
• Alternativ vara: Citrongräs, citronmeliss, limeskal och limejuice.
• Försäljning/säsong: Säljs färsk, torkad eller fryst i asiatiska butiker. Sällsynt i vanliga svenska butiker.
• Förvaring: Färska förvaras kallt i plastpåse. Torkade blad förvaras torrt och mörkt i försluten förpackning, begränsad hållbarhet. Färska blad, väl sköljda och väl avtorkade, går bra att frysa in.

Köpråd: Aromämnena är lättflyktiga, så undvik torkade blad som relativt fort tappar smak. Köp hellre frysta.

SÅ ANVÄNDS LIMEBLAD

Limeblad används i allehanda rätter med kött, fågel och fisk där en syrlig smak eftersträvas. Även i drycker. Ingår ofta i asiaktisk mat. Smakämnena är lättflyktiga och tål inte lång upphettning. Skalen fungerar t.ex inte i finkakor.

Libbsticka är en flerårig flockblommig växt som kan bli 1-3 meter hög. Blommarna är gulgröna och sitter i dilliknande blomflockar. Stjälkarna är kraftiga och ihåliga. Bladen, som används som krydda, är djupt flikiga och ganska stora. Arten härstammar från Persien (Iran) och det var sannolikt romarna som förde den till Europa. Den har förvildadats i Sydeuropa och finns även i Sydsverige. Förekommer ymnigt i italienska Ligurien. Frö, blad, stjälk och rot kan användas.

• Smak: Stark mustig arom med sötblommiga toner, påminnande om selleri. Den kallas därför ibland för selleriört. Kan upplevas lite tvålig som koriander.
• Alternativ vara: Färsk seller och sellerifrön.
• Försäljning/säsong: Sommarhalvåret av egen skörd. Libbsticka är svår att hitta i handeln.
• Förvaring: Färsk i trädgårdslandet. Blad kan frysas. Frön kan torkas och förvaras i burk torrt och mörkt.

Odla: Det finns färdiga plantor att köpa. Libsticka trivs i lite fuktig men dränerad matjord på solig plats eller i halvskugga. Libbsticka växer som ogräs i täppan varför krukodling är lämplig. Den blir snabbt manhög, skär ner örten när den blir för stor vilket kan ske flera gånger per säsong. Mogna frön samlas in och torkas. Läs mer > Odla libbsticka.


ANVÄNDNING

Smaken är mycket kraftig och skall därför användas sparsamt. Smaken bevaras även under kokning. Späda färska, frysta eller torkade blad och frön kan användas. Färska hackade blad passar i sallader och grönsaksrätter. Det är gott att blanda hackad dill och gräslök med hackad libbsticka och använda som pynt på soppor, smörgåsar, sill o.d Man kan blanchera (hastigt koka) och äta stälkarna. Även roten kan ätas rå eller kokt. Blad kan också tillsättas i drinkar. Frökryddan passar bäst till kraftfulla rätter - köttgrytor, soppor, stuvningar. Kan tillsättas i vegetariska rätter med ris, samt i bröd.

Lagerblad kommer från lagerbärsträdet, som i sydliga länder kan bli över 10 meter högt, men oftast är det lågväxande buskar. Vanligt förekommande i Medelhavsländerna. De läderaktiga bladen används torkade som krydda. Bladen torkas i mörkt rum. Av de svarta bären kan man utvinna olja och en slags senap, men bör undvikas pga innehåll av blåsyra.

• Smak: Aromatisk med lätt beska och lätt sötma.
• Alternativ vara: Lagerblad är svår att ersätta med andra kryddor.
• Försäljning/säsong: Färska lagerblad finns inte i handeln, däremot finns torkad i kryddhyllorna.
• Förvaring: Torrt och mörkt, gärna i försluten förpackning. Mycket lång hållbarhet. Tål inte att frysas.

Lagerkransar av lagerblad är ursprungligen en seger­symbol av antikt ursprung. En akademiskt missupp­fattning har lett till att lagerkransen i Sverige används vid akademiska avslutningar. Vid de pythiska spelen i Delfi infördes kransar som segersymbol. Eftersom guden Apollon var skaldekonstens beskyddare blev kransen senare även skaldernas äretecken.


SÅ ANVÄNDS LAGERBLAD

Lagerblad är en av de vanligaste kryddorna i matlagning och ingår alltid i bouquet garni (fransk kryddknippe). Bladsmaken är värmetålig varför de lämpar sig i långkok. Det har ingen större smakbetydelse om lagerbladet är färskt eller torkad. Bladen används på många sätt för att smaksätta mat; i fonder, marinader, stuvningar, tomaträtter, fisk, köttgrytor, pastejer, ättiksinläggningar, samt i puddingar och såser.  Lagerblad är sällan ensamkrydda utan kombineras ofta med kryddpeppar, svarpeppar och timjan. Bladen har viss konserverande effekt, vilket utnyttjas t.ex för fikon som packas med lagerblad.