Kabeljo är torkad och saltad torsk, vanlig mat i Spanien och Portugal.

Kabeljo avser i första hand stor lekmogen torsk, sådan som främst förr torkades och nersaltades.

Den såldes förr i tunnor eller fjärdingar (1/4 tunna) för export.

På spanska kallas den bacalao, på portugisiska bacalhau på italienska baccalà och på latin baculum/baculus.

Ursprungligen härstammar ordet från det norska ordet backefisk som tidigare var synonymt med torsk. Backe är norska för den trälåda där den långrev som användes vid torskfiske förvarades.

Backe omvandlades i spansk språkmun till bacalao och i italiensk till baccalà.

På grekiska bakaliaros.

De stora katolska länderna Portugal, Spanien och Italien var de största importörena av norsk backefisk. Det är intressant att notera att den spanska/portugisiska benämningen blev så dominerande att den återinfördes till norra Europa (med konsonantomkastning) som kabeljo.

Jämför även medelnederländskans 'ca(b)elyau', 'kabel-jauw' och 'kabeljau' (även på tyska) – stor torsk.

Kabeljau var också efternamnet på en rik nederländsk handelssläkt som lanserade Kabeljau-torsken över Europa.

En av sönerna emigrerade till Göteborg under 1600-talet och sålde klippfisk i Sverige.

Namnet kabeljo används ibland felaktigt för torkad och saltad spillånga och lubb.